Mina drömmars stad- Avslutande reflektioner

Hej

Efter att jag läst ut boken tänkte jag dela med mig av mina tankar. 

Henning börjar märka att arbetet har tagit hårt på honom, och han försämras snabbt. Men som den glädjespridare han är vill han inte göra Lotten och barnen rädda. Han döljer sin smärta och arbetar på som vanligt. 

Efter att ha ramlat ihop och hostat blod får han en rekommendation av doktorn; ligga i sängen och vila tills han mår bättre.

Han mår dåligt över att ligga i säng och inte få chansen att försörja sin familj och hans kropp läker inte som den borde, så han bestämmer sig för att gå ut och se om det fanns något pass som han kunde ta över.  Tyvärr klarar han inte det. Han faller ihop och plockas upp av ett par vänliga människor och bärs hem. Nu är Lotten med honom de få chanserna hon är ledig och han känner ändå en viss nöjdhet av att hon är i hans närvaro. I detta hus som de bott i 12 år, går han bort. I Lottens famn slocknar livet inom honom, arbetet har slitit honom i bitar.

Kort efter Hennings död adopterar Lotten bort August till det rika paret Bodins som han bott hos de senaste somrarna, i hopp om att han ska få en bättre framtid. En lyckligare framtid. 

Detta betyder slutet för familjen Nilsson på berget, med en son och en man mindre flyttar de kvarvarande till Lottens gamla barndomsrum på Nytorget.

Det sista kapitlet vid namn Mina drömmars stad är snarlik kapitlet i början. En dröm. En ung pojkes dröm om en ny start med hela Stockholm framför sig. August framtid och öde låg i staden och väntade på att bli upptäckt. Staden väntade. 

Det sista kapitlet var tveklöst det bästa i boken. Kanske, det bästa jag någonsin läst. Det berörde mig djupt. Framkallade alla mina känslor på en och samma gång. Sorg; en fantastisk och trevlig man går bort. Glädje; ett nytt liv föds och även denna person får chansen att lyckas i den främmande staden.

”I skyarna av rök, i de glittrande gatlamporna, i diset över Strömmen- överallt såg han löften. Några år till-så skulle han vara vuxen, redo att lyckas där andra misslyckats. Han visste att han fått stora möjligheter. Han hörde kanske till de utvalda, till dem som livet och staden log emot.
Pojken drömde. Staden väntade.” 

August hade samma förväntningar som sin far när han kom till den mystiska staden. Kanske hade August bättre förutsättningar med sina rika adoptivföräldrar. Han har chans att göra något viktigt i sitt liv och göra något som Henning aldrig hann med. Ett hopp dör och ett föds.

Slutet på denna berättelse kunde inte vara bättre. Efter att jag tvekat och funderat; ”Tycker jag om Mina drömmars stad?”, så lägger jag alla tvivel åt sidan och applåderar i Per Anders ära. Ett sådant kraftfullt och fängslande slut är ytterst ovanligt och borde hyllas om och om igen. 

Trots att huvudperson går bort, finner jag ändå glädje inom mig. Att det fortfarande finns hopp för den fattiga människan. 

Johan 

Vad är klassiker?

Klassiker, ett uttryck vi ofta hör, men vad betyder det? Och är Mina drömmars stad en sådan?

Klassiker är en bok eller film som kan hålla i årtionden utan att dö ut på grund av sitt tidlösa tema. Ett typiskt sådant är kärlek. Det är något som alla människor kan uppleva och känna igen sig i, oavsett vilken tid man lever i. I Mina drömmars stad lever de i en smutsig, fattig och tuff vardag, trots detta fanns det även plats för mycket kärlek och glädje.

En klassiker är en bok som läses av generationer efter generationer och den håller fortfarande samma kvalité.  För att en bok inte ska bli en till i mängden måste den väcka uppmärksamhet och få folk nyfikna.

När jag berättade för mina släktingar om att jag skulle läsa Mina drömmars stad, blev de både glada och förvånade. Glada, eftersom jag förhoppningsvis skulle dela samma glädje som de haft när de läste den.
Förvånade, att även denna generation skulle få chansen att läsa denna lärorika och fantastiska bok. Förhoppningsvis kommer även denna generation gilla Mina drömmars stad och pusha sina barn att läsa den.

Enligt mig är Mina drömmars stad en klassiker upp i dagen! Den har ett tema som alla kan känna igen sig med och är aktuellt oavsett tid; samhällskritik och kärlek. Men det är också Per Anders Fogelström förmåga att kunna beskriva något så bra att nästan blir realistiskt som lockar läsare i generation efter generation.

Johan  

Bra idé eller inte?

God kväll

När jag nu läst ungefär halva boken märker jag att Henning omringas av kvinnor dag och natt. Han har nu varit med ungefär sex kvinnor, dock har han inte haft känslor för alla. Det känns som han snabbt glömmer bort kvinnor i sitt liv, detta gäller även vänner som han fått. Antingen hade de ingen speciell plats i hans hjärta eller så har han oerhört lätt att gå vidare. Om vi tar exemplet med Kerstin, den första tjejen han fick känslor för i boken. Kort efter att hon och några andra vänner han fått återvände till landsbygden tog det inte lång tid innan han fick syn på nästa kvinna.

På sidan 87 träffar han en arton årig kvinna vid namn Lotten på en arbetskamrats bröllop. Det är samma namn som på baksidan av boken där det står, ” Mer ännu är Stockholm en liten och fattig stad, och Henning och Lotten, flickan som han gifter sig med, får slita hårt för att skapa sig en ljusare tillvaro”. Jag tycker verkligen inte att Per Fogelström använder rätt metod för att fängsla mig vid boken. Han förstör dess handling genom att berätta vem som Henning gifter sig med. Som jag skrev, så omringas han av kvinnor konstant och glömmer snabbt bort en kvinna. När jag läser om dessa kvinnor blir jag mer nyfiken på vem som verkligen blir hans fru. Nu när Per har berättat vem det blir på baksidan försvann nyfikenheten och tillslut tappar man kanske lusten att läsa vidare. Det jag vill förmedla med detta inlägg är att Per Fogelström har förstört en stor del av bokens handling enligt mig.

I den kanske mest kända serie i dessa tider, ”How I met your mother”, baseras hela serien på vem som blir huvudpersonens framtida fru och barnens mor. Det är den idén som lockar miljontals tittare, och det är den idén som gjort serien berömd. Även i ”How I met your mother” är Ted (huvudpersonen) omringad av kvinnor. Tittaren tror att i detta kommer de framgå med vem som blir Teds fru. Tyvärr händer inte det och de blir lite missnöjda men de kan inte sluta titta på serien eftersom de fortfarande vill få reda på hustrun blir.

Eller kan det vara så att jag har blivit helt lurad nu? Är det så att Henning gifter sig med Lotten men får känslor för någon annan? Det kanske är så att Per har använt en oerhört bra taktik som får mig att börja läsa mer och mer. Nu vill jag reda ut detta så jag ska fortsätta läsa.

Johan

Språkanalys

Hej!

Jag har nu läst ungefär 120 sidor och tänkte prata lite mer om personerna i Mina drömmars stad. Jag skall även prata lite om hur Per Anders Fogelström använder sitt språk på bästa tänkbara sätt.

Jag tycker att Per Fogelström är enastående på att förklara och beskriva personer och miljöer. Han gör det på ett så bra sätt att jag nästan kan se personen framför mig. Om vi tar exemplet med Tummen i början av boken, ”En senig, mörk grabb med lustigt skarp näsa”. Jag kan nästan se framför mig att Tummen står i solen och viftar med sin tumlösa vänsterhand med blåsten i hans hår, nästan som om han vore verklig. Det är lite läskigt vad ett par ord kan framkalla.

När då Per beskriver dessa individer kan jag som läsare lättare sätta mig in i rollen som Henning. Det är inte bara på personer han så målande beskriver, utan också miljöer, ”Först småningom övergick vägens grus till gatans knaggliga sten, fält och berg försvann och ersattes av grönskande trädgårdar och låga hus bakom röda plank”, detta är i början av boken när Henning vandrar mot sin drömstad. När jag läser detta ser jag hur en ung arbetsvillig man går längs en krokig väg i den varma sommarböljan mot en ny början, ett nytt liv. Han skriver inte bara ”Han gick på en väg mot Stockholm”, det skulle bli tråkigt och blekt. Det är samma sak med när vi talar, om vi berättar en historia vill vi beskriva och verkligen måla upp en bild så likt som verkligheten som möjligt.

När man målat upp en bild i huvudet, vill man veta mer om hur personen är på insidan. Om vi fortsätter med exemplet om Tummen. Per Anders beskriver inte Tummens åsikter och tankar på samma sätt som med hans utseende utan han väver in de i texten. Sådant gör man i faktaböcker och om Per gjorde så skulle det inte kännas trovärdigt utan mer konstigt och torrt.  

Samspelet mellan miljön och karaktärerna är väldigt intressant enligt mig. Bland denna egoism och fattigdom fanns ändå gemenskap och glädje. Ifall jag skulle läsa en historiebok om denna tid skulle jag anta att man jobbade hela tiden och utan någon som helst glädje eller kärlek i livet. Men när man får läsa en sådan bok som Mina drömmars stad, får man nästan följa med bakom kulisserna och se hur de verkligen kände, det känns mer levande!

Jag tycker inte att personerna i handlingen förändras särskilt mycket utan de är som de var i början av berättelsen. Tummen har pratat om sin revolution från första gången Henning och han träffades fram till sidan 120, och jag tror inte att han kommer sluta längre in i boken.
Henning verkar också vara den samma som i början av boken. Det som förändrats i hans liv är hans vänner och hans förhållanden.

Berättelsen i denna bok är väldigt enkel; Den har inga parallellhistorier, tillbakablickar eller framåt för den delen. Visst, ibland sker ett hopp på några år eller vanlig arbetssäsong där bara arbete är handlingen, vilket kanske tröttar ut läsaren och får en att lägga ner boken.

Faktum är att jag gillar när det är parallellhistorier i böcker och filmer, men bara om det är tydligt och det inte är hullerombuller. Det blir mer spännande om det är två fartfyllda berättelser än en ganska händelselös historia.
Nackdelen dock med parallellberättelser är att läsaren får ett större intresse i ena än den andra vilket får en att snabbläsa den tråkiga och lusläsa den intressanta. Och om historierna går ihop sedan, kan det innefatta stora missar och boken blir bara en annan i ”Nja- högen”.

Jag tror att Per Fogelström använde denna metod eftersom det ända som präglade vardagen var arbete, därför fick huvudpersonerna ta vara på den lediga stunden.  Alltså den gamla frasen; ”Lev i nuet”. Jag tror att Per Fogelström vill visa att arbete var det viktigtaste och det som dominerade folks vardagar och kanske få oss att inse att vi har det bra. Det kan också så att Per vill visa hela Hennings liv och bygga upp en berättelse runt det. 

Per Anders Fogelström använder oerhört mycket metaforer när han beskriver miljöer. Det är metaforer som inte är särskilt kända, eller som man aldrig hört talas om, så det är med stor sannorlikhet att han kommit på dem själva. Att komma på metaforer själv, visar att här är en engagerad och intresserad författare som lägger ner tid för att tänka ut metaforer.

Jag kan ge flera exempel på bra metaforer men ett av de bästa är nog ett som stod i början av boken; ”En gång hade staden legat hoprullad som en igelkott i en bergskreva”. Jag hade aldrig hört talas om denna metafor innan, men det är ett väldigt bra sätt att beskriva något som expanderar snabbt.

Tyvärr är det en sak som jag stör mig på något fruktansvärt med denna bok; det är att han inte skriver talstreck. Det kan bli väldigt rörigt när jag inte vet om det är ett uttalande eller bara en tanke i ens huvud jag läser.

Johan 

Jobba hårt- för vad?

God kväll! 

Hoppas du haft en skön dag i den efterlängtade solen! 

Jag tänkte nu prata lite om arbete, eftersom det är en stor del av boken.

Jag tycker verkligen att Per Anders Fogelström lyckas förknippa personerna i boken med den tid de lever i. De arbetar hårt, men håller ändå ut och klagar inte. Från alla filmer jag sett och böcker jag läst som handlar om denna tid är det inte många som ställer sig upp, borstar av dammet och säger ”Nu får det vara nog!”. De fortsätter att jobba tills liemannen knackar på deras axlar. Så, vad lever de då för då? De jobbar konstant men verkar inte göra något av pengarna.  

Jag måste koppla till mitt jobb igen eftersom detta handlar om samma sak. Mer än 95 % av de anställda på mitt jobb är från Polen. De åker hit och hoppas de får ett jobb, och om de blir anställda jobbar de i full fart, varje dag! Deras mål med att komma till Sverige och jobba häcken av sig är att samla in så mycket pengar som möjligt, och sedan återvända tillbaka mot Polen. Men riktigt så blir det inte, tyvärr blir det så att de stannar där på företaget alldeles för länge, de fastnar där helt enkelt.  När jag ser på polackerna som knäcker tulpaner dag in och dag ut börjar fundera, vad var Hennings idé? Att återvända till landsbygden efter några års arbete som en rik man? Eller att stanna i Stockholm och bilda en familj?

När de jobbar står de inte precis och slöar, utan jobbar, jobbar och jobbar. Under min tid som jag varit där har jag aldrig hört någon av dem instämma när jag trött säger; ”Mina ben värker, jag vill hem och slöa i soffan”. Sådana människor är alla VDs våta drömmar…

Så när jag då kommer dit och tar min plats bredvid de känns det inte som de längre är människor, utan mer som robotar. Men om jag nu vore i en sådan nöd av pengar att jag behövde åka till ett annat land för att tjäna en kosing skulle jag nog vara minst lika arbetsvillig som de. Det är det som är problemet med ett rikt land, när vi har mycket av pengar och dyra grejer. Varför ska vi jobba? Jämför med ett land som Kina. Många där gläds av ett 14-timmar-jobb som knappt ger mat på bordet. Där jobbar de häcken av sig för att vi ska kunna läsa varandras bloggar, det är konstigt det. Vi kan se oss som dessa adelsmän som levde på 1800-talet, och de människor som har det svårt är som Henning och Tummen. Jag kan tycka att denna bok är väldigt gammal och inte alls stämmer in i dagens värld, men så är det inte, det pågår just nu men i ett annat land helt enkelt. Det har alltid varit sådana klyfter och det kommer alltid att vara det.

Ni kan förvänta er två till inlägg ikväll.

Hej då!

Johan 

God kväll! 

 Jag ska berätta om mina första tankar och lite om innehållet av Mina drömmars stad.  

Trots att denna bok är 50 år gammal så har jag inte några problem med språket. Detta förvånade mig lite eftersom jag trodde att språket hade ändrats radikalt just under denna period när mer utlänningar kom till Sverige.

Om jag skall vara ärlig, tycker jag att inledningen var ganska tråkig. Den lockade mig inte alls! Det kändes som om Per Anders bara skulle beskriva Stockholms historia och hur folket hade det förr. Dock, när jag kom lite längre in i boken, då det börjar handla om hur Henning och hur han anpassar sig till den nya miljön, och inte minst hans kärlekskänslor blir det roligare att läsa. Inledningen är A och O för en bok enligt mig. Den ska locka mig så stark att jag inte ens ska kunna slita ögonen från den även fast mitt favoritprogram går på TV.

Per Anders börjar med att beskriva Stockholm, "En gång hade staden legat hoprullad som en igelkott i en bergsskreva". Jag tycker att detta är ett väldigt bra sätt att beskriva staden. Jag tror att han menar att en igelkott kan explosionsartat fälla ut sina taggar och bli mycket stor. Precis detta hände med Stockholm, staden expanderade snabbt, dels på ytan och dess invånare. Staden har ännu inte slutat expandera, det är faktiskt så att Stockholm växer snabbare än London och många andra städer i Europa.

Det är många som gör liknande resor som Henning idag, folk från många olika delar av Sverige, framför allt Norrland, flyttar till Stockholm i jakt på jobb. Och vissa är kanske helt spontana precis som Henning.

Jag såg att Per Fogelström skrev lite om Barnängsfabriken, jag är lite extra intresserad av detta eftersom vi hade en av deras stora trevliga fabriker som granne här på Ekerö. Då såg jag att grundaren Johan Holmström låg före sin tid och behandlade sin anställda väl. De fick fri läkarvård och tillgång till medicin. Vilket var annorlunda för denna tid. Det var kanske sådana jobb som Henning Nilsson och alla de andra från landsbygden fick höra om. Men när de kom till Stockholm mötte de en helt annan vardag.

Ett stycke som beskriver bokens handling på ett väldigt bra sätt är: "Trött stapplade han uppför de utlagda bräderna med sina bördor, gick som i trance, förlorade känslan av tid och rum. Bar, lade av och staplade på, bar, bar tills han kunde skrika av trötthet, bar igen, bar tills han inte skulle orka skrika heller. Till slut kom kvällen och han visste inte hur han skulle orka hem, nu när tvånget släppte ville han bara ramla ihop, somna där han stod." 
Detta beskriver mycket om hur arbetarklassen hade det förr. Jag måste koppla detta till mig eftersom de får mig att låta som en liten fjant som klagar på allt som har med mitt arbete att göra. Jag jobbar varannan lördag och varannan söndag med att knäcka tulpaner. Efter 30 minuter börjar jag inbilla mig att jag har ont i ryggen och fingrarna och vill bara dö av utmattning, och för att inte glömma, uttråkning. Fast nu har jag börjat reflektera lite när jag står där i mörkret och knäcker de förbaskade tulpanerna samtidigt som jag tycker synd om mig själv, hur skulle det vara att arbeta och leva på 1800-talet? Inte så lätt eller välbetalt som jag har det. Skulle det kunna vara så att vi är mer sjåpiga nu för tiden med våra arbeten eller helt enkelt för lata?

Jag beundrar faktiskt dessa människor som orkar hålla ut med ett tråkigt jobb dag in och dag ut i resten av sitt liv bara för att ha råd med lite smulor, detta sker både idag och har nog alltid gjort det under mänsklighetens historia. Jag tror att allt prat om revolution på denna tid viftades bort som en irriterande mygga. Eller välkomnades tankarna om revolution med öppna armar? Det får vi se senare i boken…

God natt!

Johan

Hej igen! 

Nu tänkte jag dela med mig av några av de tankar jag fått när jag läst Mina drömmars stad, samt sammanfatta väldigt kort om vad som hittills hänt.

Det handlar om en kille som heter Henning Nilsson som flyttar till Stockholm i jakt på ett jobb och en bostad, det lyckas han relativt snabbt med. Jobbet var ett säsongsjobb på en stearinfabrik som hjälppojke. Där lär han känna flera vänner som han umgås med innan säsongen går mot sitt slut och när den kalla kappan som svept sig runt Stockholm smälte och blommorna började titta upp ur jorden, då var det dags för Henning och de andra från landsbygden att hitta nya jobb. Tyvärr för Henning så åker de flesta vännerna tillbaka till landet. Jag har inte sett några som helst tankar om hur Henning känner när hans vänner är borta. Jag skulle må väldigt dåligt och faktiskt lite rädd om de ända vännerna man lärt känna i en främmande stad går sin kos.

 Efter att Kerstin och alla de andra vännerna han lärt känna under sin period i Stockholm återvände till landsbygden tog det inte lång tid innan han började få känslor för värdens dotter Annika. Hon jobbade på en krog, där hon underhåller män för att ha råd med mat och dyra kläder. Men det är inte alla som gillar det…

Henning måste antingen se väldigt trevlig ut eller ha relativt mycket pengar eftersom han hittar en bostad och ett jobb snabbare än Italiens ekonomi gick i botten. Jobbet var på en tegelfabrik, där han skulle jobba som tegelbärare. Vilket var ett oerhört jobbigt yrke, där teglet tärde på händer och rygg.

Han lär känna Ture Lindgren, även kallad Tummen på grund av hans tumlösa vänsterhand. Han var en hårt arbetande man som drömde om en revolution, han hade tröttnat på de stora klyfterna mellan rika och fattiga. Han var en man som visste vad han ville och vågade prata fritt om det, till skillnad från dagens Nordkorea där de lever i en låtsas miljö och där allting ser bra ut på utsidan. Faktum är, att jag väntar på att någon som Ture ska våga säga emot. Att vinna är inte det viktiga, utan att säga vad man tycker! Lite som Braveheart: Att veta att man kommer förlora men kämpar ändå för rättvisans skull… Det, det är modigt! Jag tror att många människor kan lära av sådana som William Wallace, Melvin Tolson och Ture Lindgren. Men, detta är bara några exempel på personer som vågar stå upp för sin åsikt och trotsa alla andra…

Jag tror och hoppas att Ture kommer lyckas med sin plan, och få med många människor på sin sida. Han känner till staden som sin egen ficka (vilket inte är så konstigt eftersom fickan säkert var större än Stockholm på den tiden).
Han lyckas även få med den ovetande, och den kanske inte lika intresserade Henning i sin trupp mot jämställdhet...

Hej då! 

Johan