Hej igen! 

Nu tänkte jag dela med mig av några av de tankar jag fått när jag läst Mina drömmars stad, samt sammanfatta väldigt kort om vad som hittills hänt.

Det handlar om en kille som heter Henning Nilsson som flyttar till Stockholm i jakt på ett jobb och en bostad, det lyckas han relativt snabbt med. Jobbet var ett säsongsjobb på en stearinfabrik som hjälppojke. Där lär han känna flera vänner som han umgås med innan säsongen går mot sitt slut och när den kalla kappan som svept sig runt Stockholm smälte och blommorna började titta upp ur jorden, då var det dags för Henning och de andra från landsbygden att hitta nya jobb. Tyvärr för Henning så åker de flesta vännerna tillbaka till landet. Jag har inte sett några som helst tankar om hur Henning känner när hans vänner är borta. Jag skulle må väldigt dåligt och faktiskt lite rädd om de ända vännerna man lärt känna i en främmande stad går sin kos.

 Efter att Kerstin och alla de andra vännerna han lärt känna under sin period i Stockholm återvände till landsbygden tog det inte lång tid innan han började få känslor för värdens dotter Annika. Hon jobbade på en krog, där hon underhåller män för att ha råd med mat och dyra kläder. Men det är inte alla som gillar det…

Henning måste antingen se väldigt trevlig ut eller ha relativt mycket pengar eftersom han hittar en bostad och ett jobb snabbare än Italiens ekonomi gick i botten. Jobbet var på en tegelfabrik, där han skulle jobba som tegelbärare. Vilket var ett oerhört jobbigt yrke, där teglet tärde på händer och rygg.

Han lär känna Ture Lindgren, även kallad Tummen på grund av hans tumlösa vänsterhand. Han var en hårt arbetande man som drömde om en revolution, han hade tröttnat på de stora klyfterna mellan rika och fattiga. Han var en man som visste vad han ville och vågade prata fritt om det, till skillnad från dagens Nordkorea där de lever i en låtsas miljö och där allting ser bra ut på utsidan. Faktum är, att jag väntar på att någon som Ture ska våga säga emot. Att vinna är inte det viktiga, utan att säga vad man tycker! Lite som Braveheart: Att veta att man kommer förlora men kämpar ändå för rättvisans skull… Det, det är modigt! Jag tror att många människor kan lära av sådana som William Wallace, Melvin Tolson och Ture Lindgren. Men, detta är bara några exempel på personer som vågar stå upp för sin åsikt och trotsa alla andra…

Jag tror och hoppas att Ture kommer lyckas med sin plan, och få med många människor på sin sida. Han känner till staden som sin egen ficka (vilket inte är så konstigt eftersom fickan säkert var större än Stockholm på den tiden).
Han lyckas även få med den ovetande, och den kanske inte lika intresserade Henning i sin trupp mot jämställdhet...

Hej då! 

Johan