Jobba hårt- för vad?

God kväll! 

Hoppas du haft en skön dag i den efterlängtade solen! 

Jag tänkte nu prata lite om arbete, eftersom det är en stor del av boken.

Jag tycker verkligen att Per Anders Fogelström lyckas förknippa personerna i boken med den tid de lever i. De arbetar hårt, men håller ändå ut och klagar inte. Från alla filmer jag sett och böcker jag läst som handlar om denna tid är det inte många som ställer sig upp, borstar av dammet och säger ”Nu får det vara nog!”. De fortsätter att jobba tills liemannen knackar på deras axlar. Så, vad lever de då för då? De jobbar konstant men verkar inte göra något av pengarna.  

Jag måste koppla till mitt jobb igen eftersom detta handlar om samma sak. Mer än 95 % av de anställda på mitt jobb är från Polen. De åker hit och hoppas de får ett jobb, och om de blir anställda jobbar de i full fart, varje dag! Deras mål med att komma till Sverige och jobba häcken av sig är att samla in så mycket pengar som möjligt, och sedan återvända tillbaka mot Polen. Men riktigt så blir det inte, tyvärr blir det så att de stannar där på företaget alldeles för länge, de fastnar där helt enkelt.  När jag ser på polackerna som knäcker tulpaner dag in och dag ut börjar fundera, vad var Hennings idé? Att återvända till landsbygden efter några års arbete som en rik man? Eller att stanna i Stockholm och bilda en familj?

När de jobbar står de inte precis och slöar, utan jobbar, jobbar och jobbar. Under min tid som jag varit där har jag aldrig hört någon av dem instämma när jag trött säger; ”Mina ben värker, jag vill hem och slöa i soffan”. Sådana människor är alla VDs våta drömmar…

Så när jag då kommer dit och tar min plats bredvid de känns det inte som de längre är människor, utan mer som robotar. Men om jag nu vore i en sådan nöd av pengar att jag behövde åka till ett annat land för att tjäna en kosing skulle jag nog vara minst lika arbetsvillig som de. Det är det som är problemet med ett rikt land, när vi har mycket av pengar och dyra grejer. Varför ska vi jobba? Jämför med ett land som Kina. Många där gläds av ett 14-timmar-jobb som knappt ger mat på bordet. Där jobbar de häcken av sig för att vi ska kunna läsa varandras bloggar, det är konstigt det. Vi kan se oss som dessa adelsmän som levde på 1800-talet, och de människor som har det svårt är som Henning och Tummen. Jag kan tycka att denna bok är väldigt gammal och inte alls stämmer in i dagens värld, men så är det inte, det pågår just nu men i ett annat land helt enkelt. Det har alltid varit sådana klyfter och det kommer alltid att vara det.

Ni kan förvänta er två till inlägg ikväll.

Hej då!

Johan